Et av min dyktige kolleger og rollemodeller heter Anders Haglund. Her har han skrevet en flott artikkel om vår “mental blindsone”. De fleste av oss forstår svensk så derfor jeg oversetter ikke.

Har du någon gång varit ute i bilen och varit på väg att göra en omkörning när du blev överraskad av en gäll tuta när du skulle byta fil? Överrumplad svänger man snabbt tillbaka och kan inte förstå var bilen man höll på att preja i sidan kom ifrån. För trots att man kollade i backspeglarna och tittade över axeln så såg man den inte.

Det är ju nu ett så vanligt fenomen att vi kallar det för blinda vinkeln. Men den finns även fysiologiskt inbyggd där synnerven går ihop syncellernas nervtrådar i ögat. För det mesta märker man inte av att det saknas en bit av bilden då hjärnan täcker upp med andra ögats input. Ibland sammanfaller de och har man tur är det inget skadligt man missar just då.

På samma sätt har vi alla blinda fläckar mentalt. Saker som vi helt enkelt inte ser. Har du problem som du vill bli av med men som motsträvigt hänger kvar så har du upplevt det. Så en dag tutar det i vårt medvetande och vi tittar i en annan riktning och ser något nytt. Plötsligt är det så självklart att sluta röka, börja ut och röra på sig, skaffa nytt jobb, starta företag, fria, göra slut, ta kontakt eller vad vi nu än kämpat med fram till det ögonblicket.

Vi kan då knappt fatta att vi inte såg det tidigare. Det är ju så tydligt och enkelt. De här ögonblicken av insikt, stora som små, är det som tar oss språngvis framåt. Utmaningen är ju att de just är blinda för oss. Ju mer du tittar desto mindre kan du se. Det är först när man får en annan vinkel som det som var dolt blir synligt.
Vilket är skälet till att de flesta av oss får dessa genombrott när vi slutat försöka. Vi sitter i bilen och slölyssnar på radion när vi plötsligt hör något i en låttext eller diskussion. Vi är på väg att somna eller läser en bok om något orelaterat och BOOM så slår det oss precis hur vi ska lösa det vi står inför.

Tänkare genom den mänskliga historien beskriver det med utrop som Arkimedes ”Heureka!” (jag har funnit det) eller ett glädjefyllt ”Aha!”. Einstein beskrev det som ett ögonblick där ”lösningen presenterar sig med en sådan perfektion att den sällan behöver ändras”. Det kanske viktigaste ”Aha!:et” för oss själva är att det är vanlig mänsklig upplevelse.

Förståelsen för den mänskliga gemensamma nämnaren i detta och om hur det funkar är ovärderlig. För den gör oss mindre benägna att klandra oss själva för vår oförmåga att förändra oss innan vi ser det. Den gör oss också ständigt mer hoppfulla om att det ändå är möjligt och att lösningen kan tuta till på oss när som helst.
Vetskapen om vår förmåga till att när som helst ha sådana insikter ger oss kraft att ta nästa steg mot våra drömmar. För när vi ser hopp i framtiden släpper vi fri den nästan gränslösa kraft vi alla har i nuet. Det är hur vi som människor funkar och du kan ta det till banken. Hoppas i varje fall att tilliten till detta faktum kan minska både stress och oro när någon extra insikt kliver fram ur någon av dina blinda fläckar ☺

2016-02-24T13:20:56+00:00 24/02/2016 13:08|Blogg|0 Comments